Cecilia Johansson

När man inte längtar efter något, då springer dagarna fram till det som väntar. På onsdag vid den här tiden är jag inskriven på avdelningen, men är hemma ändå.

Jag tvekar inte på att jag kommer bli väl omhändertagen, men är nervös för hur de kommande 8 veckorna kommer bli. Jag hoppas inte att de kommer spricka när jag sover!

Jag har en mössa som jag hoppas ska fungera under de de 8 veckor som jag har påsarna i huvudet. Det är en puma-mössa, men den är vit med grått tryck. Jag ska kika på Allum, om jag hittar en annan mössa på onsdag efter läkarbesöket.

Jag måste sätta mig ner nu och fundera på vilka frågor jag har till de på onsdag inför operationen, så att jag kan känna mig så lugn som möjligt.

Kram!

Smeten klar i formen, innan den sätts i ugnen.



Kakan i ugnen 175 grader. 45 min.




Kakan är klar. ;)

Det blev lyckat! =)

Fick ett besked idag från sjukhuset, att jag ska vara där på inskrivningssamtal nästa onsdag (28/9). Efter det åker jag hem... är hemma till onsdagen veckan därpå (5/10) då jag åker tillbaka och opereras. Stannar över natt och skrivs ut på torsdagen... snabbt kirrat, om inget oväntat händer på vägen.

Jag lovade ju i mitt senaste inlägg att jag ska ta något kort... jag hoppas att jag hinner det. Jag kommer inte kunna blogga under tiden på sjukhuset, men jag har tillgång till mobilen hela tiden (inte under operationen)... så jag kan allt komma in och läsa era kommentarer/hälsningar. =) Jag kommer inte glömma er, även om jag ligger där. ;)

Nu har jag med andra ord 13 dagar att förbereda mig på. ;)

Det här inlägget och många fler, hittar du också på min gästblogg hos Drugsmart.com

http://drugsmart.com/blog/cecilia_johansson/

Klicka på länken för att läsa.

Just nu känns det som om jag har ramlat ner på min stege eller i min grushåla igen... den här gången är den bredare och djupare än vanligt. Under hösten som kommer, så kommer jag få genomgå 2 av 3 operationer. Den första kommer under nästa vecka. Då ska dom sätta in 2 påsar i bakhuvudet som de en dag, varje vecka under de kommande 8 veckorna, som de ska fylla med koksalt (lite åt gången). De behöver töja ut huden, inför den där hemska operationen (den jag gjorde i november 2010) Skallbenet har ramlat i hop sen dess. Det här var absolut inget jag hade väntat mig. Hur mycket ska jag behöva ta mig igenom?

I bland funderar jag på vad som är meningen med mitt liv! Det är tungt att klättra upp från hålan i motvind. Om jag får medvind, så går det 10 gånger lättare. Om jag kör på tidigare rutiner så kanske jag klarar av det... men det känns läskigt.

I bland känns livet så mycket lättare för andra, som lever utan någon form av funktionsnedsättning. (så klart är det en bild jag har, om man inte tittar djupare in i deras liv, utan bara lite på ytan)

Kampen fortsätter... Nu framöver i 8 veckor med MÖSSA.

På något sätt känns det skönt att det är höst och det börjar bli kallare, så jag kan använda mössa utan att det känns konstigt eller fel.

Kram

Hela 70.000 barn har fått höra att någon av föräldrarna är alkoholister och kanske till och med använder narkotika i en riskabel konsumtion. Så ska inga barn få leva. Vuxna ska inte lasta över sina problem till barnen/ungdomarna.

Jag är en av dom 70.000 som fått höra att jag har föräldrar som varit alkoholister. (Dom var när jag var barn) 

Min pappa dog i cancer pga sitt alkoholmissbruk 2003.

Om du har förtroende för någon vuxen som du också känner tillit till, tycker jag att du ska berätta för honom/henne, vad som pågår hemma. Det är helt okej att vara svag.

Du är inte en sämre människa för att du berättar, om det som tynger dig. Snarare tvärtom. Barn/unga ska inte bära på sånt ensam. Vuxna som inte kan hantera sina alkoholvanor, bör låta bli alkoholen helt. De vuxna ska finnas som förbilder, och vägledande för de yngre.

Du måste inte vara stark... det är inte du som har problem... det är dina föräldrar! Ta inte på dig ansvaret för vad dom gör.

Kram i massor!

Vad håller på att hända med mig nu? jag har varit trött precis hela dagen... har försökt att sova middag FÖRE maten - kunde inte sova. Gjörde ett nytt försök, EFTER maten, det gick sådär. Blicken hoppar okontrollerat upp och ner med jämna mellanrum. Det låter som om ett tåg svischar förbi mig av ljudet att dömma som kommer från antingen öronen eller huvudet. Vilket det är, kan jag inte bedömma.

Nu har jag duschat... det var megaskönt.

Om en stund ska jag gå och lägga mig igen. Hoppas att jag sover bra i natt!

Nu är hemsidan uppdaterad med ny layout och ny information. Ta er en titt:
http://www.ceciliajohansson.se/

Gillar ni den?

Lämna gärna en hälsning i Gästboken innan du springer vidare. ;)

Kram Cecilia

Blogresponse: Ställ din fråga till mig i den blå rutan till höger vid menyn. Jag svarar. ;)
Bloglovin: Bli min prenumerant.

OBS! Gillar du mina inlägg?
Tryck på Gilla knappen under varje inlägg. Den finns ovanför kommentarsrutan...

Kram

Jag vet att jag är trött nu... haha!




Jag kan äta hur fet mat som helst utan att kilona rusar i väg åt oönskat håll. Är det inte konstigt?
Jag vet att det beror på alkoholskadan, men jag kan inte göra något åt det. För andra räcker det att titta på fet mat, så går de upp i vikt... (Det stämmer inte, även om känslan finns där!)



Jag och min älskade syster, Erica har fotat en hel del under kvällen. :) Tack för många stunder av skratt Erica i dag <3 Älskar´t! ;)

I veckan hände det naturligtvis igen... Utan att tänka på vad jag gjorde, tog jag med mig tandkrämen in på mitt rum på kvällen. Jag kom inte ihåg det dagen efter... men på kvällen kom jag på att jag hade burit in tandkrämen till mig. jag brukar ha tandkräm och annat på rummet. Normalt brukar jag använda en egen tandkräm, men nu lånade jag familjens.

Vad är det som gör att jag gör en del saker som jag sen inte lägger på minnet? Det är en fråga jag ofta kan ställa mig.

Blir det kortslutning i hjärnan... eller?

Har ni någon idé?

Berätta gärna om det.

kram

Jag vet att jag har mamma som älskar mig... hon har alltid gjort... men jag funderar på en sak:

Kommer jag någonsin att förlåta det hon gjorde mot mig? Hon drack alkohol under graviditeten samtidigt som hon till viss del förstörde mitt liv. Att leva med skammen kommer hon få göra.. men jag får leva med konsekvenserna av det.

Varför har jag inte låtit henne se hur arg jag egentligen är för det som hon gjort? I stället har jag på ett lugnt sätt tagit samtalet. Visst, jag vet att det hjälper inte att brusa upp, Vi kan inte spola tillbaka tiden, och ändra något ändå.

Varför kan jag inte bara acceptera det och gå vidare?

Jag vet att jag till viss del inte kommer acceptera det, pga att jag inte kan läsa av allt när jag sitter i bilen. Därav kommer jag aldrig få ett körkort. *SUCK* jag vill så gärna ha ett körkort... samtidigt som jag inte vill riskera mitt och andras liv i trafiken. Jag vill inte känna mig bunden av andra för att kunna åka vart jag vill, när jag vill och hur jag vill.

Hur ska jag göra? Går det att träna upp, fokusen?

Alla era råd mottages med varm hand.

Kram

Hur jag än gjorde för att försöka somna, så gick det inte.... förrän klockan 4 i morse. Varför? Jag har en aning om att det har med operationerna att göra och jag vet att morgonsdagens läkarbesök spelar en viktig roll, rent känslomässigt. Vilka frågor vill jag ha svar på i morgon? kommer de svaren, göra mig lugnare eller ännu mer orolig?

Jag hoppas innerligt att allt går bra. Vilken operation dom tar först, spelar ingen roll, tror jag... det blir jobbigt vad dom än börjar med.

Hur ska jag hantera alla känslor? ska jag trycka undan dom eller låta dom komma när dom kommer?

Jag känner mig otroligt nervös inför det här. Jag trodde att jag skulle kunna vara lugn, men det är jag inte i nuläget. Hoppas att det ändras tills i morrn och tills operationerna ska genomföras. Inte nog med det, så har jag drömt så konstiga drömmar om operationerna. Dessa drömmar har gjort mig 10 ggr mer orolig inför operationerna än normalt.

Backar jag nu, så kommer jag få vänta ännu längre på att bli frisk. Det vill jag inte.

Jaja, det ordnar sig till det bästa.

Just nu i skrivande stund, har jag en liiiten ångest attack som jag försöker jobba med. =(