Hösten kommer bli tuff!
Just nu känns det som om jag har ramlat ner på min stege eller i min grushåla igen... den här gången är den bredare och djupare än vanligt. Under hösten som kommer, så kommer jag få genomgå 2 av 3 operationer. Den första kommer under nästa vecka. Då ska dom sätta in 2 påsar i bakhuvudet som de en dag, varje vecka under de kommande 8 veckorna, som de ska fylla med koksalt (lite åt gången). De behöver töja ut huden, inför den där hemska operationen (den jag gjorde i november 2010) Skallbenet har ramlat i hop sen dess. Det här var absolut inget jag hade väntat mig. Hur mycket ska jag behöva ta mig igenom?
I bland funderar jag på vad som är meningen med mitt liv! Det är tungt att klättra upp från hålan i motvind. Om jag får medvind, så går det 10 gånger lättare. Om jag kör på tidigare rutiner så kanske jag klarar av det... men det känns läskigt.
I bland känns livet så mycket lättare för andra, som lever utan någon form av funktionsnedsättning. (så klart är det en bild jag har, om man inte tittar djupare in i deras liv, utan bara lite på ytan)
Kampen fortsätter... Nu framöver i 8 veckor med MÖSSA.
På något sätt känns det skönt att det är höst och det börjar bli kallare, så jag kan använda mössa utan att det känns konstigt eller fel.
Kram
