Cecilia Johansson

Usch... nu närmar det sig verkligen. på onsdag vid den här tiden är jag opererad och klar, och ligger på uppvaket, med en massa sladdar på mig, som jag förhoppningsvis inte kommer trassla in mig i. Jag hoppas att jag åter är hemma på torsdag kväll, men jag vill inte säga för mycket om den saken.

Sitter här med min kära vän "Mr. skallebank"

Vad är vitsen med att ta smärtstillande, när de ändå inte gör någon verkan?

I morrn blir det att bädda rent i sängen och lägga fram rena kläder att ta på sig efter att jag har tvättat mig de 2 gånger som jag ska göra i morrn. Den sista dubbelduschen gör jag, tidigt på onsdag morgon...

Min största utmaning i morrn blir väl att hålla Salt borta från mitt rum och att INTE klappa några djur.

 Näe, nu måste jag nog sova.


Salt tror säkert att han äger min säng!! :P Han gillar i varje fall att bre ut sig.

God natt!

När man inte längtar efter något, då springer dagarna fram till det som väntar. På onsdag vid den här tiden är jag inskriven på avdelningen, men är hemma ändå.

Jag tvekar inte på att jag kommer bli väl omhändertagen, men är nervös för hur de kommande 8 veckorna kommer bli. Jag hoppas inte att de kommer spricka när jag sover!

Jag har en mössa som jag hoppas ska fungera under de de 8 veckor som jag har påsarna i huvudet. Det är en puma-mössa, men den är vit med grått tryck. Jag ska kika på Allum, om jag hittar en annan mössa på onsdag efter läkarbesöket.

Jag måste sätta mig ner nu och fundera på vilka frågor jag har till de på onsdag inför operationen, så att jag kan känna mig så lugn som möjligt.

Kram!

Fick ett besked idag från sjukhuset, att jag ska vara där på inskrivningssamtal nästa onsdag (28/9). Efter det åker jag hem... är hemma till onsdagen veckan därpå (5/10) då jag åker tillbaka och opereras. Stannar över natt och skrivs ut på torsdagen... snabbt kirrat, om inget oväntat händer på vägen.

Jag lovade ju i mitt senaste inlägg att jag ska ta något kort... jag hoppas att jag hinner det. Jag kommer inte kunna blogga under tiden på sjukhuset, men jag har tillgång till mobilen hela tiden (inte under operationen)... så jag kan allt komma in och läsa era kommentarer/hälsningar. =) Jag kommer inte glömma er, även om jag ligger där. ;)

Nu har jag med andra ord 13 dagar att förbereda mig på. ;)

Det här inlägget och många fler, hittar du också på min gästblogg hos Drugsmart.com

http://drugsmart.com/blog/cecilia_johansson/

Klicka på länken för att läsa.

Just nu känns det som om jag har ramlat ner på min stege eller i min grushåla igen... den här gången är den bredare och djupare än vanligt. Under hösten som kommer, så kommer jag få genomgå 2 av 3 operationer. Den första kommer under nästa vecka. Då ska dom sätta in 2 påsar i bakhuvudet som de en dag, varje vecka under de kommande 8 veckorna, som de ska fylla med koksalt (lite åt gången). De behöver töja ut huden, inför den där hemska operationen (den jag gjorde i november 2010) Skallbenet har ramlat i hop sen dess. Det här var absolut inget jag hade väntat mig. Hur mycket ska jag behöva ta mig igenom?

I bland funderar jag på vad som är meningen med mitt liv! Det är tungt att klättra upp från hålan i motvind. Om jag får medvind, så går det 10 gånger lättare. Om jag kör på tidigare rutiner så kanske jag klarar av det... men det känns läskigt.

I bland känns livet så mycket lättare för andra, som lever utan någon form av funktionsnedsättning. (så klart är det en bild jag har, om man inte tittar djupare in i deras liv, utan bara lite på ytan)

Kampen fortsätter... Nu framöver i 8 veckor med MÖSSA.

På något sätt känns det skönt att det är höst och det börjar bli kallare, så jag kan använda mössa utan att det känns konstigt eller fel.

Kram